Till minne av Sumo †
På denna sida
skulle Sumo presentera sig själv. Men tyvärr har det hänt något som ingen
räknade med. I dagarna för hemsidans publicering insjuknade han och trots att han
var en stor kämpe gick hans liv inte att rädda. Och så plötsligt lämnade han
oss.
Han var mästare på att överraskningar men den sista överraskningen
gjorde oss alla ledsna, mycket ledsna.
Han har aldrig varit sjuk och det enda missöde han har råkat ut för var
att han har lyckats med bedriften att med tassen fånga en
getting…
Vem var Sumo? Han var född den 29.5.2002. Han stormade in i våra liv, i
Karlskoga, den
Efter hans ankomst till oss följde många avbrutna telefonsamtal, många
avbrutna TV program och många släckta lampor. En av många hobbies
ur hans repertoar gjorde oss svettiga. Nämligen att dra
ut sladdarna ur väggkontakter. Och när matte gick på kvällarna till badrummet
så satt Rulle framför dörren
och tålamodigt väntade. Men inte
Sumo! Han försökte hoppa på dörrhandtag och öppna! Hade han
fått mera tid på sig så skulle han säkert lyckats, så envis som han var.
Han älskade höjder. När familjen satte sig i soffan så självklart även
Sumo skulle vara med. Men han skulle alltid sitta på ryggstödet. Och till allas
förskräckelse brukade han efteråt hoppa rakt ner! Så var det överallt. På
altanen klättrade han på bordet, i skogen på stenarna, stubbarna, upp på
snödrivor. Och från alla höjder hoppade han. Upp och ner och
om igen, om igen.
Han var outtröttlig! Under vinter
promenaderna sprang han aldrig i upptrampade spår utan kutade runt om i lös
snö, på somrarna undvek han stigar och hoppade i högt gräs. Flera gånger sprang
han vilse!
Trots det vid hemkomsten, efter timslånga övningar i naturen, började
han jaga bollar eller helt enkel jaga sin svans. Även i denna verksamhet var
han uppfinningsrik! Då det inte gick så
bra varken åt höger eller vänster så satte han sig lugnt, vred huvudet mot
ryggen och lurade stilla,
och hoppade till anfall i lämpligt ögonblick. Så försökte han
ändå till sista dagar….
Hans favorit godis var tärnade morötter och hade en speciell förkärlek
till vindruvor. Ett sånt kunde han först jaga igenom hela huset och när
vindruvan började förlora sin rundhet så han plattade till den för förtäring.
Mycket gjorde han annorlunda. Vid 6 månaders ålder har han lärt sig att
lyfta på benet. Sedan dess lyfte han på det, oavsett vilket behov han skulle
uträtta. Han var så ivrig, att vid välkomstceremonierna viftade han inte bara
med svansen utan med hela bakdelen så intensivt att ofta ramlade han omkull.
Han hade många kompisar och brukade ha väldigt roligt med dom. Han
försökte alltid hänga med dom oavsett storleken. Det har hänt en gång på
höstkanten att några av dom större hoppade i en lerig bäck. Vad gjorde Sumo är
givet! Kompisarna kom upp men inte Sumo – stränderna var lite för branta och
höga.
Men den bästa kompisen var trots allt Rulle, den lugna filosofen Rulle.
Men han kunde få riktig fart även på honom!
Mycket skulle gå att berätta om Sumo. Varje livsform är unik, varje
individ är unik men Sumo var helt enkelt i en klass för sig: Sumo.
Den lilla livsglada rackaren har det garanterat bra där han är nu. Där
finns det säkert mängder med stenar att klättra på, massor med sjöar att bada
i, luften är full med flygande löv att fånga, på marken rullar ständigt
överflöd av kottar och snöbollar att jaga…..
Han kommer att leva kvar med oss i minnena, och inte minst i bilderna på
hans bravader.
Vi hoppas att dessa bilder kommer att glädja besökare till denna hemsida
lika mycket som han gladde oss under sitt korta men intensiva liv.