Hej! Det är jag som är
Otto!

Om ni undrar vem jag är så
jag är en MOPS!
Jag är född den
Anja
Kjellström
i kenneln HUNBODENS i Skebobruk.
Där fick jag fick namn ”HUNDBODEN’S
EUKALYPTUS”
Men jag kallades från början”Oskar”. Min pappa
är
Nämligen tysk. Men sedan antog jag namn ”Otto”
som jag det gillar bättre.
Modern heter: HUNBODEN’S AKLEJA
Fadern heter: SASQUEHANNA KLUCH.tv
Jag kom till
Karlskoga på fredag den
Nå ja! Än så
länge är jag sysselsatt med undersökningar av min nya bostad och omgivningarna.
Ytor till att springa fritt och leka finns det både i huset, på altanen och i
trädgården. Trädgården är omringad av ”Berlinmuren” så jag och Rulle inte
kommer ut när vi själva vill. Men vi kan se genom den och kontrollera all
trafik på gångbana som går förbi. Och mopsa upp oss på diverse passerande. Jag
kommer bra överens med Rulle och vi har faktiskt kul ihop! I skogen visade mig Rulle några av hans
favoritplatser .Ojjojoj Vilka dofter! Jag har också
hunnit träffa några av Rulles kompisar men än så länge håller jag mig på min
kant och bara nosar försiktig.
Men nu måste
jag sluta jag har nämligen full upp. Det är så mycket nytt överallt och det tar
tid att undersöka allt!
De som bor med
Rulle verkar vara än så länge sjysta så det kan hända att jag behåller dom……
Om någon vecka
kommer jag att berätta mycket, mycket mer!
Februari 2005 (Nytt)
Nu har jag varit i Karlskoga två månader och det har hänt en hel del
under denna tid! Jag är fortvarande ”den glade Otto”. Det första jag skall ha
så fort jag vaknar det år en leksak i munnen. Jag är fortvarande nyfiken men
lite försiktig av mig. Men jag är inte så blyg längre och jag har slutat jaga
bilar. Cyklister jagar jag endast i nödfall. Dom som retar mig på något vis är
alltid lovliga!
Kort efter mig flyttade hit även Ferro och trots att han är från Ungern förstår
vi varandra mycket bra. Vi leker ihop och tillsammans får vi igång även filosofen
Rulle. Fast han är trögstartad så är han gärna med i svängarna! Vi är mycket
ute på gärdet och där träffar vi massor med kompisar. Idag var vi gäng på hela nio
stycken. Flera av dom är flickor och det gillar jag. Jag är nämligen gärdets
charmör och lik Rodolfo Valentino uppvaktar jag alla. Sedan spelar det ingen
roll om det är femkilos Papillonfröken eller Leonberger
på sextio kilo! För det mesta får jag nobben men inte ger jag mig, inte jag!
Förut skällde jag jämt och på alla men numera skäller jag endast på
utvalda. Men oftare och oftare glömmer
jag att göra det. Jag springer folk till mötes och hälsar på dom, låter dom
klappa och klia mig. Sen kommer jag plötsligt ihåg mina plikter som mops och att
jag skulle ha skällt! Och då gör jag
det! Backar och skäller och skäller! Det
skulle faktiskt inte vara så bra om jag slutade. Jag är nämligen den ende i familjen
som behärskar konsten så jag är tvungen att fortsätta. För familjens anseende!
Rulle försöker han med men han har djup stämma och låter med sitt hoo, hoo som förkyld Pavarotti. Ferro
är i puberteten, skriker gärna men ljud som han utsöndrar påminner mera om
svanornas sång under flykten eller skatornas kärleksvisor. Och då talar jag helst inte om Petr och Anna!
Vad jag tycker om:
vräker i sig allt på nolltid. Men jag tuggar
varje bit. Tänk om
man
skulle lägga något i skålen som jag inte gillar! Sedan
sitter
dom två som gamar och väntar på resterna men det
gör dom förgäves!
Vad jag inte tycker om:
grönsaker!
När dom inte tittar då spottar jag ut det.
Vad jag inte får göra:
Utöver en massa generella och begränsande
påhitt som hämnar allas mopsar kreativitet får jag
inte:
en ny mops om året !
käppar
och för övrigt är dom konstiga
Det var allt för idag. Men jag hör av mig senare igen…..